'

Jag har börjat att exprementera lite med bloggdesignen eftersom att dehärninga standardmallarna är rätt så tråkiga... Men eftersom att jag är totalt oteknisk och har problem att förstå de allra minsta nymodigheterna på datamaskin, så håller jag fortfarande på att läsa hur man gör. Men jag ska tamejtusan lyckas fixa skiten själv! Tacka gudinnorna för google och tuturials på youtube. Ska försöka lägga in lite bilder på kidsen och ändra text och lite sånt, men det får ske pö om pö. Är fortfarande bitter föratt luren är trasig (månadens i-landsproblem) och jag inte kan ta nya bilder, men jag får köra oldschool på min gamla samsung så länge..

Skiter i den där jäkla listan tills jag har lyckats fixa kamera... så det!

Tänkte testa och började idag med att baka lembasbröd! Recept här. Jag hade i linfrön och lite solrosfrön och av provsmakningen att döma är det helt okej! Men tydligen ska det bli bättre om det får stå och dra sig ett tag, så jag redovisar mer nogrannt då.

För övrigt ska det bli intressant att se hur långt tid det tar innan jag får ett psykosutbrott pga sockerabstinens...
Kan bli jäkligt spännande.

tjing!

Min HTC Desire har brakat ihop och den kan tydligen inte läsa något sd-kort alls. Detta innebär att jag inte kan ta några bilder och alla mina appar är som bortblåsta.... Jag är nu bitter på livet..

Jag minns inte vad jag gjorde innan jag blev mamma. Jag kan inte förstå vad som då var sådär speciellt viktigt eller vad sjutton jag gjorde av all ledig tid! Men det jag minst av allt var beredd på var hur allt jag trodde mig veta omvärderades och det var lite som att tända lampan. Jag trodde mig inte vara kapabel till de känslor jag känner för mina barn. Självklart visste jag att jag kunde känna kärlek, herrejisses jag är inte känslolöst monster(...höhö..), men jag var inte beredd på hur det kändes att älska någon över allt, alla andra i hela världen på det obeskrivliga sätt jag nu gör. ..

Helt plötsligt så var det inte alls otroligt att det man hört om föräldrar som lyft bilar föratt få loss sina barn som fastnat under, skulle ha hänt. Man höjer knappt på ögonbrynet åt föräldrar som lyckats slå bort björnar och bergslejon som attackerat deras barn. Det är nu fullkomligt rimligt och logiskt.

Jag som förr inte ens ville ha barn någonsin...

Men det är utan tvekan det bästa jag gjort och jag någonsin kommer att göra. Ni är fantastiska mina älskade ungar!




Charlie

Jag och karln hade varit tillsammans i ungefär fem månader (men känt varandra i ca 3år) när jag plussade. Det var definitivt inte planerat men efter några veckor av kallsvett, oroliga diskussioner och panikattacker, bestämde vi oss föratt klara det och att bli de bästa jäkla föräldrarna någonsin! (Ska det göras så är det all in tamejtusan)

Graviditeten var nio månader hormonstormar! Jag grät konstant... allt från dansprogram till överkokta makaroner kunde få mig att bryta ihop...underbart. Föratt inte tala om tröttheten, illamåendet, att aldrig få sova bekvämt och den konstanta kissnödigheten.
Men det var otroligt häftigt att känna bebisen sparka och att se tuttarna växa sig större än mitt huvud..
V.36+3 med Charlie



Han föddes v. 38+2. Torsdagen den 4/12 -08. Förlossningen var vidrig, hemsk och skrämmande! Jag hann inte få smärtlindring förutom panikskapande lustgas och Jag har inget positivt att säga om den förutom att den trots allt var värd det när de la upp Charlie (kladdig och nasty till trots).
Han var en av de fulaste (Ja, han var ju det!) bebisar jag någonsin sett och jag älskade honom över allt annat från första stund.. Trots att det inte alls var den där självklara känslan att han var min som man hade läst var så självklart... Det här var ju en egen liten person som jag ännu inte kände och som jag inte alls såg mig själv i, men ändå...Åhhh vad jag älskade honom!


Min fina underbara storgroda här ca. 5 månader

Charlie är en oerhört go unge. Smart, lyhörd och omtänksam. Väldigt kärleksfull och gosig och hjälper gärna till. Han är även mitt uppe i en trtosperiod just nu och kan ha svårt att dela med sig, hans obligatoriska svar till allt är Nej! Han kan vråla i fönsterspräckarfalsett och han är världens snällaste storebror. Han har ett skitroligt minspel och pratar som Jodie Foster i filmen Nelly. Han älskar djur (särskilt hästar och hundar), han älskar att bada och bilar. Han kan blåsa upp näsborrarna så det får plats clementiner i dem typ och hans favoritmat är i princip allt han kan äta med händerna utan att bli för kladdig för då ska han ha servett på en gång. Min bästaste lilla banan!


Charlie banan lite över 2 år



Sam

Sam var någotsånär planerad. Vi hade tänkt vänta lite längre men tjuvstartade och blev gravida på första försöket. Jag var i zombiemode hela graviditeten. Jag var konstant trött och ännu mer sinnesförvirrad än någonsin. Det gick iiinte i många knop de nio månaderna..
Alla säger ju att andra barnet ska födas tidigare än det första... Någon missade att informera Sam om det..
Jag gick ju och väntade från vecka 37, men ville latkorven ut? Nääänää, inte alls. Men det värsta var ändå att såfort man ringde till någon trodde de att det var dags eller klart och man hörde riktigt besvikelsen när jag kanske bara ville ha någon att prata med just då haha...

Sam i magen

Jag vaknade på morgonen den 9/4 med molvärkar. Jag var då i vecka 41+0. Kunde det äntligen vara dags? Jag började på riktigt att tro att jag var skendräktig eftersom att ungen aldrig behagade komma, men nu jäklar höll värkarna i sig. Jon kom hem vid halvåtta efter att ha jobbat natt, trött och sliten redo för sängen när jag sa att det nog var dags;) Oh happy joy tror jag att han tänkte då(...).

Vi kom upp till förlossningen vid elva. Vi fick ett rum på en gång och jag fick på mig mätarmojänggrejen och blev sen undersökt... Hon var nog ganska ny tjejstackarn som grävde runt därnere på mig... Hon höll väl på och donade i ca 5 minuter innan hon kunde känna hur öppen jag var och hon bad om ursäkt och blev rödare i plytet ungefär var 30:de sekund..Jättemysigt.
Vi kunde strosa runt på sjukhuset ett slag och gick och fikade. Jag kunde andas bra genom värkarna och det var inte alls lika intensivt som med Charlie.
När vi kom upp igen kom min fd kombos (Ullis) mamma in och hälsade på:) Hon jobbar på förlossningen och hade precis gått på sitt skift. En barnmorska kom senare in och frågade om jag ville ha med henne (Ullis mamma). Jag sa att det var helt lugnt och tacka gudinnorna för det! Fyyfasiken vad bra hon var, lugn och saklig, baddade min panna och tvingade i mig vatten utan massa "åh, vad duktigt" hej och hå. Jag kände mig lugn och trygg och även fast jag sket på mig 115 ggr och jag fick epiduralen ca 4 minuter innan Sam föddes, så var det en jättebra upplevelse och känslorna var fortfarande lika mäktiga när jag fick upp honom på bröstet första gången (noga avtorkad och med en handuk emellan, precis som jag hade önskat i förlossningsbrevet, damn right;)) Vi bestämde oss då för att han skulle heta August...

När de lite senare skulle kolla syresättningen så var den väldigt dålig i fötterna. Jon hade åkt hem föratt packa och vila, men jag ringde då in honom när sköterskan direkt ville ta ner lillen till 69:an för undersökning. Efter vad som kändes som en evighet med miljontals stick i fötter, huvud, armar och ultraljud så fick vi veta att han hade en infektion i lungorna och jag och han fick stanna kvar i 4 dagar innan vi blev hemsläppta med antibiotika.
Skrutten ca 7 timmar gammal.

Det som ändå mitt i all oro var skönt med de där 4 dagarna var att vi fick tid för oss själva jag och Sam. Även om jag saknade Charlie som en tok, så fick jag lugn tid att börja lära känna min andra lilla groda. Han var redan från början så lugn, mjuk och kontaktsökande.
Sov bra och skrek nästan inget och det var precis som Charlie:)
När han var några veckor gammal bestämde jag mig för att han inte passade att heta August. Min älskade karl suckade och sa att jag fick göra som jag ville och efter lite tjat och gnat gick han med på namnet Sam och det tycker jag passar honom perfekt!

Nu, 3 månader gammal är han fortfarande en himla social unge. Han ler stort med sina djupa smilgropar och gurglar som en baby-chewbacca bara man tittar på honom. Sam älskar att sitta och veva med högerbenet föratt göra hög fart i babysittern. Han skriker i princip bara om man är för långsam med maten men då jäklar är det så att ådrorna pulserar i pannan på honom. Han älskar att få sova på mage och han är konstant gasig. Han är lättväckt (inte alls som brorsan) och har världens bästa morgonhumör. Han putar med läpparna när han fokuserar på att få tag om något och ger sig inte förrän han kan krama om det han har fångat (typ mammas eller pappas hand, nappen om man håller fram den etc.) med både famnen och benen. Min goa baby:)

Tv:n! My beloved, min älskade vän och trogna följeslagare genom vått och torrt;) Du ger mig trygghet och vaggar mig till sömns när jag blir nojjig och rädd för spöken när karln jobbar natt, du ger mig en halvtimmes lugn och ro genom att roa storgrodan när han är rabiat. Åhh du käre hjärtevän... Ja, i said it! Min tv är tamejtusan min käraste ägodel..

På det stora hela är jag en sådan som är ganska rädd om mina saker, vare sig det gäller en tröja från tradera eller något arvegods. Jag sparar inte på onödigt tjafs och är inte vidare värst sentimental, men jag försöker att omge mig med saker jag verkligen tycker är fina och tycker om, vare sig det passar ihop eller inte... Men favoritsaker..
Min säng? Äh, fan vad tråkigt. Tv:n får räcka...punkt!

Så kommer det här nog typ att bli 30 inlägg på typ 35-40 dagar kanske?? Finns det en tidslinje, så kan jag inte hålla den... Mer om det när vi kommer till mina dåliga sidor eller nåt...

Ååååh, har jag kommit till inlägget där jag får hylla mig själv (yes!)??!


Sug i blicken och almighty-looking....höhö

Jag har nog egentligen alltid tyckt om den person jag är. Jag har alltid kunnat stå för det (mesta) jag säger och gör. Jag är aldrig medvetet elak. Jag tycker inte om när människor blir ledsna och jag får dåligt samvete i en evighet om jag tror mig ha sårat någon..
Däremot har det tagit lång tid att se mitt eget värde och att acceptera att mina bra sidor räcker till även fast jag inte är (helt;)) perfekt... Och att såhär sitta och lista egenskaper jag tycker är bra hos mig själv är jäääkligt svårt ändå av någon anledning. Men men, nu ska narccissten plockas fram... ähum..

Jag är positiv vad gäller möjligheter, jag blir inte nedslagen av motgångar och jag försöker se bra i allt!

Jag är en grymt bra mamma! A ja, den lilla kräver väl inte mycket mer än "håll mig torr, ren och mätt" än, men den äldre modellen är just nu desto mer krävande. Jag försöker att alltid ge respons på och möta hans känslor, frågor och funderingar och se till honom som den lilla person han är och alltid respektera vad han vill men också förklara varför han inte alltid kan få det. Jag hoppas att jag (eller vi såklart, jag teamar ju med farsan också) oftast gör rätt val och att vi formar trygga små individer som vågar allt de vill:)

Supermom!

Jag lyssnar på vad andra har att säga och ger alltid min ärliga åsikt om någon ber om den.

Jag vill hjälpa till och ställa upp så mycket jag kan på de jag tycker om.

Jag har ett jäkla tålamod (oftast).

Jag är ganska rolig när jag vill (särskilt efter ett glas vin...)

Schkååål

Jomen det här var ju bara en liiiiten del av alla mina fantastiska sidor (sådär, nu kom hybrisen), men det får räcka för nu;)

Mamma: Envis, glad, varm, maskrosbarn, virrig, tidsoptimist, kör som en biltjuv

Mamma var 22 år när jag föddes. Världens bästa mamma. Förstående, insiktsfull, förvirrad soldyrkare som lyssnar på mer modern musik än vad jag gör (bla. techno, dance och rave och sånt crap). Hon lägger tarotkort (Jag tror inte alls på astrologi), Utbildar sig till terapeut (Jag har inget hopp för mänskligheten) och både känner och visar mycket känslor... extremt varm är hon min mor (mitt smeknamn har varit ispåsen/isdrottningen). Även om vi är väldigt olika i hur vi resonerar, hur vi tar oss an saker och hur vi bemöter människor så är vi ändå väldigt lika på många andra sätt. Mycket beror det nog på hur jag har blivit uppfostrad. Hon har lärt mig att tro på mig själv, tillåtit mig att utforska och utvecklas åt mitt eget håll och alltid visat mig tillit och respekt. Det har gjort mig ärlig, lojal, positiv och hjälpsam. Hon har gett mig och mina syskon verktyg som hon själv inte fick i sin uppväxt... hon är väl ett såkallat maskrosbarn och jag är så oerhört stolt över att hon fortfarande strävar efter att utvecklas, lära sig och gå sin egen väg i livet, som hon alltid har gjort:)

Mamma Viveka


Pappa: godhjärtad, familjekär, besserwisser, biltokig, pk, dålig människokännare, tänkare

Pappa är mittenbarnet i en skara på fem barn. Min farfar är tysk och kom till Sverige som tonåring. Farmor är Svensk, extremt familjekär och ville ha många barn. De ville först ha sju (hjälp) stycken ungar.. Pappa älskar Amerikanska bilar och det har varit hans stora intresse sedan tidiga tonåren. Många minnen från min uppväxt är sammankopplade med bilträffar, marknader och farsans långdragna tråkiga samtal med kompisar om förgasare och skit medans jag rastlöst stod och suckade;) Pappa är väldigt snäll, men var ung och nog inte speciellt mogen när jag föddes vilket gjorde att han inte alla gånger har kunnat förstå mig och mina tankebanor.. Och till skillnad från mamma tycker han väl inte kanske att det är okej att vara lika öppen och frispråkig som jag (och min äldsta lillebror) är haha. Vi har nog inte tagit lika mycket efter honom som efter mamma just pga av det och det är nog inte förrän i vuxen ålder jag kan tycka att jag känner honom väl och börjar förstå hans synsätt och resonemang. Jag har börjat se våra likheter och uppskatta våra skillnader helt enkelt. Han har också mjuknat och fått mer tålamod med åren (höhö) och är en väldans go och snäll Morfar och ställer alltid upp för oss och kidsen vare sig det gäller bilen, barnvakt eller whatever vilket är otroligt uppskattat:)

Charlie och pappa (morfar) Peter

Jaha, det var ju en ambitiös början på de här inläggen...hmm...
Jag föddes Lördagen den 17 November 1984. I råttans år och skorpionens tecken (poetiskt va?).
Jag någongång sommaren -87






Born and raised i Gurkstaden gick jag mina första 6 år av grundskola på Malmaberg i dramaklass. Jag kan fortfarande idag sakna gruppen.... Vi hade en grym sammanhållning och även om det självklart fanns en tydlig rangordning i klassen, så var det ingen mobbing och alla kunde komma till tals och vi höll varandra bakom ryggen.

På högstadiet var jag en relativt lugn tonåring. Det mest rebelliska jag gjorde var att skolka en del och en och annan ciggarett bakom höghuset vid fritidsgården. Mamma pluggade i Stockholm vid den här tiden och pendlade, så jag hade en del ansvar för lillbrorsan och skötte det. Jag har alltid haft en väldigt fin relation till mamma och jag har fortfarande än idag aldrig svurit åt henne och jag tog det ansvar jag fick:)

Jag gick mediaprogrammet på gymnasiet och trivdes bra, många fina vänner som jag tyvärr idag tappat kontakten med de flesta....
Trots att jag kanske inte var där så ofta ähum..



2003

Men det blev ändå den jobbigaste perioden i mitt liv eftersom jag lyckades hamna i ett väldigt destruktivt våldsamt förhållande som ledde till en ätstörning och depression. Jag flyttade hemifrån som 17åring och lyckades länge dölja vad som försigick. När jag tillslut vägde 39 kg till mina 172 cm (året jag skulle fylla 20) funkade det dock inte längre. Mamma körde en intervention och tvingade mig att flytta. Jag försökte till en början att protestera... bara pga av skam för sanningen var att jag var ju inte kär i min pojkvän längre. Jag hatade honom... Men självkänslan var körd i botten och jag var själv för trött föratt lyckas ta mig loss och ta konsekvenserna av att andra kanske skulle få reda på vad han gjort och hur jag hade levt... Isolerad från alla gamla vänner och till stor del familjen. Men tack och lov fanns det ändå de av mina vänner som såg och tillslut fick nog och kontaktade min mamma. Och jag är dem evigt tacksamma:) Jag har hursomhelst valt att inte bli bitter. Jag har tagit mig vidare och har inga problem att prata med mitt ex heller, vilket många tycker är konstigt. Mer om det nån annan gång...

Efter jag tagit mig loss från det förhållandet så vände livet ganska snabbt till det bättre:) Jag bodde ensam med min underbara hund, umgicks igen fritt(!) med nära och kära, pluggade lite och hade lite ströjobb tills jag fick min första riktiga anställning som personlig assistent. Trivdes superbra som det! Personen jag jobbade för var ganska speciell;) Lite egensinnig och tempramentsfull, men godhjärtad och vi kom bra överens... för det mesta:)

Jag och min kompis Ulrika flyttade ihop i en supermysig 2:a på 90 kvm. Vindsvåning med synliga takbjälkar och gigantiskt vardagsrum. Vi levde happy singelliv några månader innan jag blev tillsammans med karln (återkommer om det haha) och hon blev gravid och båda våra liv drastiskt förändrades;) Jag blev nämligen gravid tre månader efter henne.... Det riktigt komiska är att det är tre månader mellan våra yngsta barn också:) Så kan det gå när inte haspen är på....eller nåt..


Januari -08 flyttade jag ihop med min karln efter tre månader ihop och två månader efter det var jag gravid... Vi plussade strax efter vi haft en diskussion om att vi inte fattade varför folk har så bråttom med att gifta sig och skaffa barn och hej o hå...ähum... Man ska fan aldrig leka high and mighty, det kommer tillbaka och sparkar en i arslet på en gång! Nu visade det sig visserligen vara det bästa som någonsin hänt oss, men då var det några svettiga ångest veckor när vi faktiskt inte visste vad vi skulle göra...



December -08 föddes Charlie och jag fick lära mig om gränslös kärlek...

Cirka 5 timmar gammal

Jag hann inte mer än att börja jobba igen innan min brukare blev så pass dålig att h*n inte längre kunde bo kvar hemma. Detta innebar ju då att min tjänst försvann och jag började leta nytt. Jag hade halkat in att jobba inom vården bara sådär, det var ingenting jag hade tänkt att göra någon längre tid men nu blev det ändå såatt jag började extraknäcka inom hemtjänsten fast på ett assistansuppdrag. Jag ledsnade snabbt och bestämde mig föratt det var dags att ta tag i studierna igen. Hann börja och blev gravid igen;) Denna gången var det dock planerat men vi hade väl kanske inte räknat med att det skulle gå så snabbt...igen... men det gick på första försöket:)

Nio månader senare föddes en till perfekt bebis..

Cirka en timme gammal

Och där är vi nu:) Målet är väl att börja plugga igen i Augusti-September...

Får fördjupa mig i mer smaskiga (ehh) detaljer sen, men nu blev det alldeles för mongolångt.. Slut för idag!

Eftersom att den här bloggen främst är i dagbokssyfte tänkte jag strunta i den här grejen, men tänkte sen att det kan vara kul för min egen del ändå, även om det inte är så intressant för omvärlden höhö... Nu ska jag bara komma på rubriker till 30 olika inlägg.... Får bli en modifierad variant med lite plock från andras listor...

1. Mitt liv so far
2. Mina föräldrar
3. Mina bra sidor
4. Favoritsaker
5. Mina barn
6. En vanlig dag
7. Husdjur
8. Livsfilosofi
9. Mina syskon
10. Tro
11. Mina vänner
12. Personer jag beundrar
13. Framtidsdröm
14. Dolda talanger
15. Mitt hem
16. Mina dåliga sidor
17. 10 saker du inte vet om mig
18. Bloggfavoriter
19. Min favoritplats
20. Detta ångrar jag
21. Min första kärlek
22. Favoritfilmer
23. Det här får mig att gråta
24. Viktiga händelser
25. Favoritmusik
26. Drömsemester
27. Detta gör mig lycklig
28. Detta gör mig förbannad
29. Barndomsminne
30. Jag som pensionär

Har lyckats amma 2 ggr. på 3 dygn... suck..

I går blev det utgång. Första gången sen Sam föddes och på ett glas vin blev jag lite myslullig..
Jag, kära mor, min bästa Katja och ett par av hennes vänner gick och kollade på September som ärade vår lilla gurkstad med ett besök:) Jag tycker musiken är okej, men jag älskar hennes röst! Särskilt live.

Efteråt blev det en matbit för tjejerna och en white russian till mig. Som jag har längtat...:) Det följdes av lite dans, lite öl och sen pommestallrik på hemvägen innan jag rullade in genom ytterdörren och föll i snarkkoma...


Suddig bild på kvällens outfit...

Caroline och Katja

Jag och Katja

Karln hade pappadejt med en kompis som blivit bannad från hemmet till förmån av frugans tjejkväll hemma så han kom över med deras lilla Frank. Kidsen hade väl haft jättekul och somnat huxflux i lagom tid så papporna kunde spela tv-spel ;)

Jag mådde väl inte riktigt som en prinsessa i morse..ähum, men kul var det och ÅÅÅÅhhh vad jag längtar till pride nu! Eller hur Katja?!!!

Från att inte ha handlat något till mig själv på hur länge sen som helst, blev det ytterligare två par skor idag.... för sammanlagt 149 riksdaler! Tack för den skopunkten;) Hela familjen begav sig ut till fel sida av svartån och handlade. Karln är ju ledig i natt, en utav få nätter innan semestern så vi handlade hem "mys"mat och tog en tripp till svärmor och hämtade rabarber. Här ska det göras saft och paj, damn right!

Jag köpte också hem vitlack till matssalsstolarna som jag slipat ner. Vitlasering kan dra åt helvete. Började med det på en av stolarna och det blev verkligen skitfult... Så gör om gör rätt helt enkelt. Får lägga ut resultat sen om inte det här med går åt skogen då..

Lillgrodan vill fortfarande inte amma. Nu har det varit så sedan igår eftermiddag och jag fattar ingenting. Jag börjar likna ett silikonmonster och det gör så satans ont. Flaskan går ju jättebra men försöker jag amma kollar han på mig som om jag spottat honom i ansiktet ungefär och bara skriker. Vettesjutton vad jag ska göra.

Efter vi kommit hem har jag iaf. impregnerat alla nya skor, skrapat bort laseringen på stoljäkeln jag testat på, hängt upp både tavlan jag gjort av ett tygstycke och en svart smidesljushållare i hallen. Snart ska vi få nya golv i hallen och jag vill få upp så mycket som möjligt på väggarna innan dess så inte golvläggarna ser hur crapigt jobb jag gjort med att måla hallen haha.

Charlie kissade på toaletten på affärn idag! Duktiga grodan har varit blöjlös under hela dagen och bortsett från att några droppar slapp lös när han lekte med hundarna hos svärmor och var helt uppe i varv, så har det inte hänt nå olyckor alls:)

Nu ska jag börja projekt lackning innan karln kommer hem från träningen.

....Och den vänstra kommer explodera snart....
Mamma vs. flaska 0-1 :(

Förrgårdagen spenderades på beachen tillsammans med familjen+ min mor + sambons kompis som har en pöjk som är jämngammal med vår stora. Kidsen badade järnet och karln brände sig. Jag tycker att det är svårt att hitta schyssta badställen där man kan ligga nära stranden utan att bli kokt... och då bor jag liksom i mälarstaden... Inte för att mupparna som planerade den här staden hade alla chips i påsen när det gällde att utnyttja läget. Stadskärnan är byggd med en cirkel av vägar runtomkring, avskärmad från vattnet. Brilliant plan... Här är iaf. sötgöte nr 1 och 2 när de plaskdyker:)



Igår körde vi en liten oplanerad shoppingrunda och för första gången sen tidernas begynnelse...typ... var det vi päron som fick nya grejer! Det blev två par shorts åt mig ett par ceriserosa och ett par tråkgrå (jag hörde änglakörerna sjunga i provrummet när jag kunde klämma i mig iett par small på h&m) och en ny trackjacket åt karln. Storgrodan blev mutad med angrybirds på mammans mobil föratt hålla sig lugn. Praise Jebus för mobiltelefon och då särskilt smartphones. Charlie kunde navigera sin fasters i phone vid ett års ålder och sen var det kört. Ungen är tekniknörd deluxe. Det är bara att hoppas att det utvecklas åt Bill Gates hållet.

Idag blev det en långfärd till badplatsen på ängsö. Perfekt badställe för småbarn. Långgrunt och schysst badstrand. Nackdelen var att det inte fanns något snyggt att titta på... överhuvudtaget. Inget ögongodis till mamma Tina (se men inte röra) eller för karln heller iofs. Men däremot började vi Svenssondrömma om husvagnstripp dit nästa sommar och det skulle vara alldeles perfekt. Lagom avstånd från stan och hur mysigt som helst... Tror jag måste investera i matchande mysdressar till hela familjen för nästa år..;) Efter det fick jag känna mig duktig när jag åkte med gamla soffbordet till återbruket och sedan handlade tråkgrejer som spolarvätska och slipdukar på biltema. Själklart krävdes det en belöning till mig själv och det blev ett par dojor på rea som fångade mitt hjär... mina fötter..

I morgon natt är karln ledig! Woootwooot! Det vankas vitt vin, hångel och b-skräckis när ungarna somnat:) Lyx!