'

Jaha, det var ju en ambitiös början på de här inläggen...hmm...
Jag föddes Lördagen den 17 November 1984. I råttans år och skorpionens tecken (poetiskt va?).
Jag någongång sommaren -87






Born and raised i Gurkstaden gick jag mina första 6 år av grundskola på Malmaberg i dramaklass. Jag kan fortfarande idag sakna gruppen.... Vi hade en grym sammanhållning och även om det självklart fanns en tydlig rangordning i klassen, så var det ingen mobbing och alla kunde komma till tals och vi höll varandra bakom ryggen.

På högstadiet var jag en relativt lugn tonåring. Det mest rebelliska jag gjorde var att skolka en del och en och annan ciggarett bakom höghuset vid fritidsgården. Mamma pluggade i Stockholm vid den här tiden och pendlade, så jag hade en del ansvar för lillbrorsan och skötte det. Jag har alltid haft en väldigt fin relation till mamma och jag har fortfarande än idag aldrig svurit åt henne och jag tog det ansvar jag fick:)

Jag gick mediaprogrammet på gymnasiet och trivdes bra, många fina vänner som jag tyvärr idag tappat kontakten med de flesta....
Trots att jag kanske inte var där så ofta ähum..



2003

Men det blev ändå den jobbigaste perioden i mitt liv eftersom jag lyckades hamna i ett väldigt destruktivt våldsamt förhållande som ledde till en ätstörning och depression. Jag flyttade hemifrån som 17åring och lyckades länge dölja vad som försigick. När jag tillslut vägde 39 kg till mina 172 cm (året jag skulle fylla 20) funkade det dock inte längre. Mamma körde en intervention och tvingade mig att flytta. Jag försökte till en början att protestera... bara pga av skam för sanningen var att jag var ju inte kär i min pojkvän längre. Jag hatade honom... Men självkänslan var körd i botten och jag var själv för trött föratt lyckas ta mig loss och ta konsekvenserna av att andra kanske skulle få reda på vad han gjort och hur jag hade levt... Isolerad från alla gamla vänner och till stor del familjen. Men tack och lov fanns det ändå de av mina vänner som såg och tillslut fick nog och kontaktade min mamma. Och jag är dem evigt tacksamma:) Jag har hursomhelst valt att inte bli bitter. Jag har tagit mig vidare och har inga problem att prata med mitt ex heller, vilket många tycker är konstigt. Mer om det nån annan gång...

Efter jag tagit mig loss från det förhållandet så vände livet ganska snabbt till det bättre:) Jag bodde ensam med min underbara hund, umgicks igen fritt(!) med nära och kära, pluggade lite och hade lite ströjobb tills jag fick min första riktiga anställning som personlig assistent. Trivdes superbra som det! Personen jag jobbade för var ganska speciell;) Lite egensinnig och tempramentsfull, men godhjärtad och vi kom bra överens... för det mesta:)

Jag och min kompis Ulrika flyttade ihop i en supermysig 2:a på 90 kvm. Vindsvåning med synliga takbjälkar och gigantiskt vardagsrum. Vi levde happy singelliv några månader innan jag blev tillsammans med karln (återkommer om det haha) och hon blev gravid och båda våra liv drastiskt förändrades;) Jag blev nämligen gravid tre månader efter henne.... Det riktigt komiska är att det är tre månader mellan våra yngsta barn också:) Så kan det gå när inte haspen är på....eller nåt..


Januari -08 flyttade jag ihop med min karln efter tre månader ihop och två månader efter det var jag gravid... Vi plussade strax efter vi haft en diskussion om att vi inte fattade varför folk har så bråttom med att gifta sig och skaffa barn och hej o hå...ähum... Man ska fan aldrig leka high and mighty, det kommer tillbaka och sparkar en i arslet på en gång! Nu visade det sig visserligen vara det bästa som någonsin hänt oss, men då var det några svettiga ångest veckor när vi faktiskt inte visste vad vi skulle göra...



December -08 föddes Charlie och jag fick lära mig om gränslös kärlek...

Cirka 5 timmar gammal

Jag hann inte mer än att börja jobba igen innan min brukare blev så pass dålig att h*n inte längre kunde bo kvar hemma. Detta innebar ju då att min tjänst försvann och jag började leta nytt. Jag hade halkat in att jobba inom vården bara sådär, det var ingenting jag hade tänkt att göra någon längre tid men nu blev det ändå såatt jag började extraknäcka inom hemtjänsten fast på ett assistansuppdrag. Jag ledsnade snabbt och bestämde mig föratt det var dags att ta tag i studierna igen. Hann börja och blev gravid igen;) Denna gången var det dock planerat men vi hade väl kanske inte räknat med att det skulle gå så snabbt...igen... men det gick på första försöket:)

Nio månader senare föddes en till perfekt bebis..

Cirka en timme gammal

Och där är vi nu:) Målet är väl att börja plugga igen i Augusti-September...

Får fördjupa mig i mer smaskiga (ehh) detaljer sen, men nu blev det alldeles för mongolångt.. Slut för idag!