'

Min käre far har ju då ett torp, där en kattmamma finner det väldigt lämpligt att dumpa sina ungar (slampkattjäkel). När jag var gravid i sjunde månaden med Sam hittade vi de första. Två röda små kattpojkar som precis hade öppnat ögonen. Det var ju inget att göra... bara att ta hem de små odjuren och börja flaskmata...var tredje timme... I en sisådär månad tills de fick tänder och kunde börja få babykattmat.. Inte alls segt när man var på tjocken..



Men de var ju iofs sanslöst söta:)



Vi lyckades placera ut dem till vänner (när de var i lämplig ålder) och de har det toppenbra bägge två:) Jag kände mig som en awesome djurvän och trodde att mina kattuppfödardagar var över...

Nu var det ju då så att den här kattmamman (slampkattjäveln) hade dumpat tre nya kattungar i stallet ute i pappas torp. Han upptäckte det för några dagar sedan, men eftersom att de här var äldre lät han de vara innan han kunde hitta någon som ville ha dem på en gång eftersom att han tänkte att mamman fortfarande tog hand om dem. Men igår åkte jag, karln och kidsen ut dit föratt kika på kattungarna och kolla hur de hade det. Jag går först och hittar en röd kattunge död precis innanför stalldörren. En liten ynklig svart/grå/vit stackare sitter och försöker fräsa åt mig från sitt hörn, men orkar inte göra något motstånd när jag tar den...



Jag säger till Jon att inte låta Charlie gå in eftersom att den döda kattungen ligger där, så han får följa med mig in och ge kattungen vatten, medan Jon gräver ner den döda katten och tar upp jakten på den sista kattungen som vi vet ska finnas i närheten. Pappa hade berättat om den lilla svarta som var den som vågade sig ut mest på egna äventyr, så Jon väntade ut den eftersom att vi nu hade bestämt oss föratt ta hem de här med. Jag har aldrig sett magrare kattungar och vi vet inte om de kommer överleva... Särskilt den här på bilden över ligger ganska risigt till...
Tillslut fick han tag på den söta lilla surstöten som är här på bilden nedan:)


Han är nu oerhört social, nyfiken och kärvänlig :)

Så nu är det bara att bli kattmamma på nytt och sedan försöka hitta lika bra hem åt de här som de förra.... suck...

Man kanske skulle satsa på karriär som crazycatlady... Det finns ju liksom dokumentärer om alla andra sorters dårar i samhället så why not..

Nähe... Gå och ge den lilla (katten) lite välling dårå..