'

Jag roade mig med att slå in julklappar igår. Vi började köpa saker till barnen redan på sensommaren. Jag tyckte min farmors "presentlåda" var en sån bra idé att jag gjorde en egen. Jag köper helt enkelt prylar som jag tror att något barn eller en vän kan ha andvändning för, när jag hittar det till ett bra pris någonstans.
På så vis är det bara att kika efter när någon fyller år i presentlådan om där finns något bra:)

Jag upptäckte att vi hade köpt mycket mer smått och gott än vad jag trodde. Jag valde ut tre presenter var till barnen och ett par gemensamma. Mer vill inte jag att de ska få när de dessutom kommer att få av mormor, morfar, farmor, farfar, faster och farbror, morbror och moster etc.

Jag vill inte att mina barn ska ha allt för mycket tingeltangel och prylar. Vi försöker att begränsa dem i vardagen, det är aldrig så att Charlie tjatar när man går i affärer för han är inte van att man köper något.
Jag vill att de ska se att saker har ett värde och uppskatta de saker de har.
Vi lägger undan och plockar fram saker i omgångar så att det ska vara intressant på nytt och nu när Charlie börjar bli lite större vill jag få in honom på mer fantasiutvecklande pysselprylar istället för bilarna som har varit det primära ganska länge.
Inte för att det är något fel med det. Det är inte bara såatt han köra runt och brummar med dem utan han använder dem att räkna med, organisera efter färger, leker rollekar, ger dem känslor och namn osv och det tycker jag är toppen:)

Eftersom att Charlie är i en sån där "härlig" ålder nu där han i princip glömt bort allt vad artighet heter, går bärsärk och bara ser sig själv (Jag vill, Jag kan, Jag ska, Min, Mitt) så tror jag att det är ännu viktigare att fortsätta hålla på att han måste kompromissa, inte få allt och dela med sin bror trots att det ibland känns lönlöst och som att dunka huvudet i väggen.
SÅ nu till jul har vi börjat träna på att Tacka (som han alltid varit jättebra på men nu när det gäller gäster så vägrar han i princip). Och inte att tacka föratt man måste och det är ett krav föratt få något, utan föratt de som ger presenter blir så glada när man visar att man tycker om dem och det de ger.
Att man måste dela med sig och turas om och varför det är viktigt och vad det innebär...

Ja.... Vi får väl se hur det går...
Jag hoppas och tror att om vi bara maler in (hjärntvättar ;P) in såna mantran i våra kids, så kommer det att sitta med dem i ryggraden, även om det som nu känns som att inte så speciellt mycket har effekt, så kanske det finns där när stormen har lagt sig...

Jag håller hoppet uppe iaf:) haha