'

Mamma: Envis, glad, varm, maskrosbarn, virrig, tidsoptimist, kör som en biltjuv

Mamma var 22 år när jag föddes. Världens bästa mamma. Förstående, insiktsfull, förvirrad soldyrkare som lyssnar på mer modern musik än vad jag gör (bla. techno, dance och rave och sånt crap). Hon lägger tarotkort (Jag tror inte alls på astrologi), Utbildar sig till terapeut (Jag har inget hopp för mänskligheten) och både känner och visar mycket känslor... extremt varm är hon min mor (mitt smeknamn har varit ispåsen/isdrottningen). Även om vi är väldigt olika i hur vi resonerar, hur vi tar oss an saker och hur vi bemöter människor så är vi ändå väldigt lika på många andra sätt. Mycket beror det nog på hur jag har blivit uppfostrad. Hon har lärt mig att tro på mig själv, tillåtit mig att utforska och utvecklas åt mitt eget håll och alltid visat mig tillit och respekt. Det har gjort mig ärlig, lojal, positiv och hjälpsam. Hon har gett mig och mina syskon verktyg som hon själv inte fick i sin uppväxt... hon är väl ett såkallat maskrosbarn och jag är så oerhört stolt över att hon fortfarande strävar efter att utvecklas, lära sig och gå sin egen väg i livet, som hon alltid har gjort:)

Mamma Viveka


Pappa: godhjärtad, familjekär, besserwisser, biltokig, pk, dålig människokännare, tänkare

Pappa är mittenbarnet i en skara på fem barn. Min farfar är tysk och kom till Sverige som tonåring. Farmor är Svensk, extremt familjekär och ville ha många barn. De ville först ha sju (hjälp) stycken ungar.. Pappa älskar Amerikanska bilar och det har varit hans stora intresse sedan tidiga tonåren. Många minnen från min uppväxt är sammankopplade med bilträffar, marknader och farsans långdragna tråkiga samtal med kompisar om förgasare och skit medans jag rastlöst stod och suckade;) Pappa är väldigt snäll, men var ung och nog inte speciellt mogen när jag föddes vilket gjorde att han inte alla gånger har kunnat förstå mig och mina tankebanor.. Och till skillnad från mamma tycker han väl inte kanske att det är okej att vara lika öppen och frispråkig som jag (och min äldsta lillebror) är haha. Vi har nog inte tagit lika mycket efter honom som efter mamma just pga av det och det är nog inte förrän i vuxen ålder jag kan tycka att jag känner honom väl och börjar förstå hans synsätt och resonemang. Jag har börjat se våra likheter och uppskatta våra skillnader helt enkelt. Han har också mjuknat och fått mer tålamod med åren (höhö) och är en väldans go och snäll Morfar och ställer alltid upp för oss och kidsen vare sig det gäller bilen, barnvakt eller whatever vilket är otroligt uppskattat:)

Charlie och pappa (morfar) Peter